millantrillan

Efter incidenten i lördag stod jag som ett liten barn utanför Palles dörr idag... Palle är IFK skadeläkare, han kan allt och kan ge en bra tips och få en frisk men icke den här gången... När han öppnade dörren så suckade han bara..
Vad ska vi göra me dej...? , sa han.....
Efter han klämt, ryckt och drat i mitt lilla knä så skakade han igen på huvudet.. Satte sej på sin stol men han kliade sej inte i huvudet som han brukar ... suck tänkte jag bara....
Han började lugnt och stilla... Nu måste du lägga dej på oprations bordet och fixa det innan det är försent. Fotboll är inte att tänka på innan knät är fixat och nu gäller bara en jäkligt lång styrke period nu....Den här gången tog jag han på allvar. Han skällde inte på mej som han brukar :), utan tonen va så allvarlig att nu börjar jag inse att fotboll är inte allt.. Det är inte bara att köra på.....Jag vill kunna eller känna mej frisk och kry om 10 år...
Jag har ju lyckas hålla mitt knä i gott skick i 2 år men nu är det verkligen trassigt... Tänk att man är så jäkla envis och fortsätter innan det är försent...
Nu går jag till avel som man hade sagt i häst världen :)   ...Jag är inte så ung längre eller hur Lotta?...

Nog om det.... Oma hör jag ända hit in att hon äör hungrig så bäst att gå ut..

kram på er ALLLA


Sista festen me gänget....Fint ska det va me champang och Allt...