millantrillan

Jag har en liten dröm eller en önskan som jag tänker på flera gånger.
Tänk att få välja hingst till mitt sto och sen få ha fölet från början och se den växa upp och träna den själv. Tiden är så lång och det kostar en del på vägen. Stot har jag. Kanske inte den bästa eller den klokaste men alla har vi inte perfekt föräldrar, och ändå blir vi normala. :)
Man har sett så många dräktiga ston och sett en och annan fölning. Det finns ju bra stuteri som har stenkoll på allt och kan sin sak men tänk att få ha sitt sto hemma och vakna upp och se när den lilla kraken står där..
Det gör mej rädd eller att jag inte vågar.
Fick ett samtal här ikväll från min fd arbets kollega som hade kämpat i många timmar me Odetta och hennes fölning. Allt hade gått åt skogen. Vetrinären hade gjort allt vad han kunde.
Både fölet och stot gick inte att rädda.
Tankarna far förbi tänk om det hade varit mitt sto, min fölunge.
Allt kan ju hända och man kan ju inte tänka på allt som kan gå fel men ändå gör jag det.
Så nu blev jag rädd....

Som många märker så kan det bli lite långt mellan bloggandet.. Har så mkt tankar som behövs skriva upp men orken tar slut.. :) Blir snart bättre..
Efter en resa till Kalmar i fredags känner mej fortfarande sliten.. Två andra platser va inte så pjåkigt. Tur att jag hade me mej min Pärla Mackan. Det är inte alla som frivilligt åker me till Sveriges ände. Nu när jag inte lika smidig som en panter :) så kunde Mackan vara där och stötta upp.. Han är guld värd. Nog me fjäskande tilll honom, får inte skämma bort han för mkt.

Elin och Jennie är här och intagit mamsen och papsen hus.. Grymt roligt att ha dom så här nära och hjälper till i stallet. Synd bara att veckan snart är slut. 
Så mkt har hänt så jag vet inte vart jag ska börja.
Eric är i full gång me att fixa badrummet. Vi bor just nu i en byggnads plats men det står man ut me. Han kämpar och sliter varje dag efter jobbet.. Kommer bli så fint :)
 Natti natt