millantrillan

Jag har en liten dröm eller en önskan som jag tänker på flera gånger.
Tänk att få välja hingst till mitt sto och sen få ha fölet från början och se den växa upp och träna den själv. Tiden är så lång och det kostar en del på vägen. Stot har jag. Kanske inte den bästa eller den klokaste men alla har vi inte perfekt föräldrar, och ändå blir vi normala. :)
Man har sett så många dräktiga ston och sett en och annan fölning. Det finns ju bra stuteri som har stenkoll på allt och kan sin sak men tänk att få ha sitt sto hemma och vakna upp och se när den lilla kraken står där..
Det gör mej rädd eller att jag inte vågar.
Fick ett samtal här ikväll från min fd arbets kollega som hade kämpat i många timmar me Odetta och hennes fölning. Allt hade gått åt skogen. Vetrinären hade gjort allt vad han kunde.
Både fölet och stot gick inte att rädda.
Tankarna far förbi tänk om det hade varit mitt sto, min fölunge.
Allt kan ju hända och man kan ju inte tänka på allt som kan gå fel men ändå gör jag det.
Så nu blev jag rädd....